Vi tror att vi inte tror på något

Vi vill gärna tro att vi inte har någon tro. Att det är en primitiv åkomma som de flesta av oss här i Sverige sedan länge har förpassat till det förgångna.
Men saken är den att alla har en tro. Annars hade det nog varit snudd på omöjligt att leva.

Men tro kommer i olika skepnader.
Vissa av oss tror att vi kommer att känna oss mer hela och accepterade bara vi köper nya kläder eller prylar.
Andra av oss tror att det vetenskapen säger är evig sanning skriven i sten.
De flesta av oss tror på staten och den ideologi som den förmedlar.

Ja, ni förstår. Tro kommer som sagt i många olika former, och bara för att man inte tror på ”en skäggig gubbe i himlen” så betyder det inte att man inte tror på något.

Kanske hänger vår ”trolöshet” ihop med att vi i Sverige mår exceptionellt dåligt psykiskt. Framförallt bland våra yngre. Svenska ungdomar mår allt sämre och frågan är vad som kan vända den trenden?
En populär behandlingsmetod idag är att gå ut i skogen. Att uppleva naturen som vi är en del av. Den kommer faktiskt i receptform från läkare.
Andra dras till religioner eller andra spirituella sammanhang, och finner där en trygghet som inte går att hitta någon annanstans i samhället.

Ett tillfälle då många av oss kommer i kontakt med kyrkan och tro är i samband med döden. Och när man deltar i en begravningsgudstjänst i Hudiksvall så måste de flesta av oss ändå erkänna att något händer inom oss. 
Inte bara genom sorgen, utan genom att vi samlas bland människor som vi bryr oss om och riktar vår inre uppmärksamhet åt ett och samma håll.

Det finns något läkande i den upplevelsen som vi håller på att gå miste om i dagens Sverige.

Var du än finner din tro, vänd dig till den och lita på att den kommer att leda dig rätt.